Plufsen

Det är egentligen så. Det jag alltid strävar efter är ledigheten, den tid jag kämpar för att få.

Sommaren är egentligen den största och enda ledighet jag har på året. De andra loven är med som energikickar, ladda batteriet lite för att kunna fortsätta plugga.

Tror inte jag kommer eller vill skriva lika mycket nu på sommarn. Det är nu jag vill leva, inte bara klara att överleva! Inte reflektera och diskutera, bara njuta. Det kanske kommer någon bild då och då =) bilder är knark... för vissa. För mig.

Ta hand om dig och dina älskade medmänniskor, så ska du se att sommarn blir bra.

PEACE<3

Jag har inget särskilt att skriva, bara lite eventuellt värt att tänka på, om man inte har mycket viktigare saker att tänka på förstås ^^

Eric åkte hem, det var bamsesogligt... det är en mycket absurd och olycklig situation egentligen. Varje söndag börjar väntan på nästa helg, som är kortare än själva väntan. Och vips så är det över och så börjar allt om igen.
Jag älskar verkligen dig mer än något annat hunni, så är det.

Men jag åkte i alla fall tvärbana igår.
Cirka 100 meter från spåret ser jag att den gröna gubben börjar blinka. Jag tänker inte ens, börjar bara springa. Jag sprang för att hinna med, trots värmen! Det är ovanligt. (Eloge till mig hihi)
På perongen står en äldre man, gubbe, och får syn på den bekymrade, stressade, genomsvettiga flickan som springer med hörlurarna slängandes om benen.
"Skynda, skynda!" börjar han ropa och klappar händerna.
"Nä, det var tåget mot Alvik som kom" säger han när jag kommit fram.
"Det var det jag skulle med" säger jag och är redan mycket gladare.
"Bravo!" ropar han när jag går på tvärbanan.
Så förgyllde ett gammalt köttberg en stressad ungdoms dag. Skulle kunna kallas en dagens, om man får vara så fräck att härma Tove =)

PEACE<3