Pappersmassafabriken
Jag har inget särskilt att skriva, bara lite eventuellt värt att tänka på, om man inte har mycket viktigare saker att tänka på förstås ^^
Eric åkte hem, det var bamsesogligt... det är en mycket absurd och olycklig situation egentligen. Varje söndag börjar väntan på nästa helg, som är kortare än själva väntan. Och vips så är det över och så börjar allt om igen.
Jag älskar verkligen dig mer än något annat hunni, så är det.
Men jag åkte i alla fall tvärbana igår.
Cirka 100 meter från spåret ser jag att den gröna gubben börjar blinka. Jag tänker inte ens, börjar bara springa. Jag sprang för att hinna med, trots värmen! Det är ovanligt. (Eloge till mig hihi)
På perongen står en äldre man, gubbe, och får syn på den bekymrade, stressade, genomsvettiga flickan som springer med hörlurarna slängandes om benen.
"Skynda, skynda!" börjar han ropa och klappar händerna.
"Nä, det var tåget mot Alvik som kom" säger han när jag kommit fram.
"Det var det jag skulle med" säger jag och är redan mycket gladare.
"Bravo!" ropar han när jag går på tvärbanan.
Så förgyllde ett gammalt köttberg en stressad ungdoms dag. Skulle kunna kallas en dagens, om man får vara så fräck att härma Tove =)
PEACE<3
