gör som du vill, bara du gör som alla andra
Hej
idag gjorde jag INTE cooper-testet, igen. Det spelar egentligen inte så stor roll varför, men det jag tänkte på var:
"Alla" säger att man ska ta det luuuugnt, sakta ner, stressa inte för att få toppbetyg, du måste ta hand om dig själv, stå på dig!
Varför blir "alla" då förvånade när jag säger:
- Äsch, spillerille. Varför ska jag lida bara för att uppnå ett mål i Idrott & hälsa A?
- Oj, men varför springer du inte? Mår du inte bra?
Var tog ta-hand-om-dig-själv-och-stå-på-dig-atityden vägen?
Jag tar i alla fall hand om mig själv och står på mig ändå, tjohoo! :)
PEACE
idag gjorde jag INTE cooper-testet, igen. Det spelar egentligen inte så stor roll varför, men det jag tänkte på var:
"Alla" säger att man ska ta det luuuugnt, sakta ner, stressa inte för att få toppbetyg, du måste ta hand om dig själv, stå på dig!
Varför blir "alla" då förvånade när jag säger:
- Äsch, spillerille. Varför ska jag lida bara för att uppnå ett mål i Idrott & hälsa A?
- Oj, men varför springer du inte? Mår du inte bra?
Var tog ta-hand-om-dig-själv-och-stå-på-dig-atityden vägen?
Jag tar i alla fall hand om mig själv och står på mig ändå, tjohoo! :)
PEACE
äntligen
...är det påsklov! Det går knappt att beskriva hur mycket jag längtat efter det här lovet, ännu mer än jag längtade efter det förra. Det känns som om jag börjar förstå mer och mer hur värdefulla loven verkligen är för mig, så jag bara glorifierar dem mer och mer. Men vad gör det, liksom.
En annan sak som knappt går att beskriva är det jag såg i torsdags. Jag såg Rytmus-tvåornas tolkning av Hamlet, "Maktbegär & Galenskap" (om jag inte kommer ihåg helt åt skogen). Tilda spelade Ofelia, och var helt grym! Jo, jag var lycklig bara över att se och höra alla begåvade musiker, men jag var ännu mer lycklig och berörd av att se min fina vän spela hög och galen, med så himla härlig känsla och närvaro! Det känns så dumt att jag inte kan fler ord, då skulle det här inte låta som vilken hyllning som helst, men tyvärr kan jag inte det. Det var en klar energikick att se i alla fall, hoppas det är okej att jag visar en bild, det var så vackert :)
Imorgon drar jag med älskling till fjällen och jag kommer inte sakna något, för det är precis det jag vill göra nu, inget annat! Ha en glad påsk, och ett glatt liv (varför bara en påsk liksom?)!
PEACE
En annan sak som knappt går att beskriva är det jag såg i torsdags. Jag såg Rytmus-tvåornas tolkning av Hamlet, "Maktbegär & Galenskap" (om jag inte kommer ihåg helt åt skogen). Tilda spelade Ofelia, och var helt grym! Jo, jag var lycklig bara över att se och höra alla begåvade musiker, men jag var ännu mer lycklig och berörd av att se min fina vän spela hög och galen, med så himla härlig känsla och närvaro! Det känns så dumt att jag inte kan fler ord, då skulle det här inte låta som vilken hyllning som helst, men tyvärr kan jag inte det. Det var en klar energikick att se i alla fall, hoppas det är okej att jag visar en bild, det var så vackert :)
Imorgon drar jag med älskling till fjällen och jag kommer inte sakna något, för det är precis det jag vill göra nu, inget annat! Ha en glad påsk, och ett glatt liv (varför bara en påsk liksom?)!
PEACE
Välkommen solen!
"Om det inte är ett vårtecken att du och jag går här och äter glass och håller om varann,
då vet jag inte vad som är ett vårtecken."
då vet jag inte vad som är ett vårtecken."
Jag trodde faktiskt ett tag, kanska kort men dock, att det skulle bli lättare att plugga, koncentrera sig och orka nu när det är så soligt och härligt. Jag mindes nog inte hur det var sist det blev vår, för nu minns jag att det kändes precis som nu. Ja, jag blev piggare, gladare, mer energisk när solen och värmen kom. Men, energin säger att den inte tänkte läggas på att sitta och arbeta väldigt koncentrerat. Det energin vill läggas på är att gå omkring ute i solen, fota allt fint, och allt i vanliga fall ofint som blir fint i solen, äta glass, skutta, skratta, och den tror att jag ska klara resten ändå.
Det är väldigt härligt att ha sådan inspiration, men tyvärr innebär den inte att några artiklar eller personporträtt eller vetenskapliga texter blir klara. Det är synd det, men jag sörjer inte precis.
Här är dagens intrressanta undring. Bryr jag mig för lite? Nej, självklart inte. Kanske snarare: tror jag för mycket på att "det är klart det löser sig ändå"? Jag är ju en sån där ambitiös, betygsmedveten, ständigt pluggande person, det vet väl alla. Men ibland känns det som den beskrivningen verkligen inte stämmer. Nu kommer en slags confession, såhär brukar jag känna: "gud vad jag varit duktig nu, att jag orkar. Jag ska nog börja göra mer av allt det jag vill, jag har redan gjort mycket som är bra."
Det låter inte särskilt ambitiöst enligt mig själv... och med detta inlägg vill jag egentligen bara skapa en undersökning. Kommer utbildnings-biten av livet att lösa sig även om jag gör vad jag vill? Svaret kommer väl till sommarn, när jag ska plugga vidare efter gymnasiet och när jag börjar söka jobb. Ha tålamod! ihihi.
PEACE
