Hoppets eld
Jag är sjuk idag.
Fråga inte vilken sjukdom jag har! Jag gör sånt jag tycker är viktigt, jag gör inte sånt jag absolut inte får ut något av, jag tar hand om min kropp, that's it.
Jag sökte på Anders Erixon på google. Bara för att jag satt och funderade på inget särskilt, i brist på annat helt enkelt. Jag hittade nåt, en pdf med maaaassa text.
Anders skrev om hur det fungerar i våra klasser, forskning/journalistik. Att lärarna ville att vi skulle få göra något viktigt på riktigt. Han beskrev hela "filosofin" bakom sättet vi jobbar på, och hur fantastiskt det är att det fungerar och ger resultat.
Samtidigt började Ted Gärdestad sjunga Hoppets Eld, som en liten lipande tunga från Gud: "haha, jag finns när jag vill!" typ...
Ja, jag fick hopp! Vilken ofattbar tur jag har tänkte jag, vilka ofattbara möjligheter det finns, vad mycket jag kan göra, egentligen.
Anders är en flummig människa, men också en av de klokaste jag vet. Bara man har lite tålamod och vill höra vad han egentligen menar med sitt flum.
Nu ska jag gå och uträtta bra saker, det är oförskämt att slösa bort viktig tid =)
Peace<3
