Schkizofren dag

Såhär såg dagen ut, typ:

Internetlektion. Vi försökte göra klart vårat radioprogram, det gick inte helt enkelt. WavePad hade redan tagit sommarlov. Jag upptäckte att jag hade EN sak kvar att göra innan min sida var komplett, så jag började greja med det... då insåg jag att det snart var matteprov. Oj! Det har jag tänkt på i cirka två veckor, och nu, en halvtimme innan the big moment, var det fullständigt bortblåst. Jag blev nervös. Fast inte så jättenervös egentligen, inget värre kan hända än att jag får hjärnsläpp=inget betyg på det provet=komplettering nån annan gång.

Så kom matteprovet. Det var inte jättefarligt. Jag vet inte hur jag ska beskriva att det kändes, jag kommer inte ihåg hur det kändes. Jag vill inte komma ihåg, eller snarare, vill inte tänka på det i onödan. Huvudsaken är att det är över nu och att jag inte gjorde bort mig fullständigt. Jag är definitivt godkänd, men nästan definitivt INTE mycket väl godkänd.
Whatever.

Vi åt på Subway. När gjorde vi det senast?!?! Typ ett halvår sen. Det var, tro det eller ej, gott.

Sen bar det av till seminariet på Vetenskapsrådet. Det handlade om epigenetik. Vad är det, kanske du undrar då? Det gjorde jag också. Och jag fick inte riktigt svar på det om jag ska vara helt ärlig. Kunde kanske varit smart att förklara det först, eftersom hälften av åhörarna var sextonåriga ettagluttare. Jaja, vi satt där i tre timmar i alla fall. Jag kände mig som ett dagisbarn, försökte lyssna först, men när jag inte hängde med längre blev min telefon allt mer intressant, dragkedjan på jackan, ett hårstrå på stolen, Emelies teckning, gubben bakom mig, klockan på väggen, ett sockerbitspapper, sol, sommarlov, picknick på Skansen, vad ska pappa få i födelsedagspresent, Eric leker med  sprängdeg i Boden.........

Det var det. Den här dagen var schizofren, för den var både en dag full av tankeverksamhet och krav på högsta koncentration. Men samtidigt, full av stunder då jag inte gjorde någonting över huvud taget, förutom att sitta och stirra ut i luften.

Jösses vilken lång text. Nu skonar jag er från mer läsning.
~Peace~


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0