Plufsen

Idag är det ledigt. Jag borde verkligen verkligen sova nu, men det går inte. Grattade pappa på fyrtioåttaårsdagen klockan kvart över sex imorse, sen var det för sent att återvända till sömnen.

Igår tänkte jag mycket, så mycket att jag skrev en lång text. Den försvann.
Var det inte meningen att någon skulle läsa den, eller?
Whatever. Det var en kritisk text, som handlade om människors besatthet av att synas, höras, uppröra, vara ihågkomna, skryta, irritera, vad som helst bara för att vara någon.
Den handlade också om bloggar. Bloggar är en konstig uppfinning. Märklig på något vis. Jag får svindel av att tänka på hur många som sitter och skriver dag ut och dag in om sina liv, vissa skriver djupa texter, vissa skriver dagbok, vissa skriver att de har köpt en ny klänning...
Det ger mig svindel.
Bloggar är bra, människor kan ta del av andra människors åsikter och tankar och på så sätt bredda perspektiven på sitt eget liv. Det är jättebra, komunkation och förståelse människor emellan gör samhället starkt.
Som om jag vet allt, det är klart jag inte gör, jag bara skriver som jag tror.
Jag tänkte också igår på att jag är en av dem, jag vill också synas och nå ut. Men det gör jag inte. Ibland blir jag, som många andra, desperat, vill visa vad jag skrivit, bara för någon, läs LÄS!
Men för det mesta känns det ganska lugnt att ingen läser. Jag skriver för att skriva, bloggen är en tillflyksort från plugg och andra jobbiga moment, när jag sitter vid datorn och måste tömma huvudet.
Så länge ingen läser, skriver jag dagbok. Dagbok, som vill säga något till fler än mig själv, men som är nöjd bara av att agera just dagbok.

Men bloggar som handlar om vilka kläder Stina köpte på HM igår, ger mig svindel. Dels det faktum att någon överhuvudtaget bryr sig om vad någon annan köpte till sig själv, dels det faktum att så många bryr sig om att visa för andra vad det köpt till sig själva.

Fyll inte världen med crap. Påverka, skapa debatter, men prata inte för att prata. Prata för att säga något.

Peace<3