jag andas

Nu är allting bra!
Äh, nej, allt i hela världen kommer aldrig vara bra. Och jag kommer aldrig sluta märka mina egna och andras ord.

Jag visste i och för sig att det skulle bli bra när min älsklingsmänniska kom hem, men precis hur det skulle kännas visste jag ju inte. Nu vet jag. Det känns bara bra, det känns som jag andats ut efter att ha hållit andan i tio månader, det känns som jag hängt i ett rep och väntat och nu har jag äntligen fått släppa taget och bara falla fritt, ner i min älsklings varma famn, jag ska inte längre vara en förinställd robot som har samma rutiner varje vecka, helg, dag.

Nu kan jag få en ledig eftermiddag och använda den till att gå genom slasket till min älsklings hus, slänga mina saker på golvet, sätta mig på en kudde och bara vara där. Jag blir glad bara av att veta att jag kan!

Här är en kulig sak jag kom på. Jag har haft all tid i världen till att plugga nu, varje vecka som Eric varit borta. MEN jag har inte haft ork, eller lust, eller motivation, som räckt för att fylla upp tiden. Nu har jag mindre tid, men mer energi och motivation, och jag tror att resultatet kommer bli att jag får mera gjort, trots mycket mindre tid. Det är intressant.

Jätteintressant, det är underbart, som en uppenbarelse nästan! Något att bygga en religion kring kanske. Naturvetenskap är intressant, inte bara på det ytliga planet. Den stämmer läskigt mycket överrens med humanistiska tankar, så jag förstår Soheil som tycker att vi borde bli religiösa när han skrivit en "fantastiskt vacker" formel på tavlan. (Men jag tänker nog inte bli religiös ändå, trots allt)

Energi kan inte skapas eller förintas, endast omvandlas mellan olika former.

PEACE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0