Plufsen

Jag tycker om när folk vågar visa hur glada de är! Liksom, oavsett om de är glada överhuvudtaget eller inte uppskattar jag att de visar hur de känner, men när folk är extra glada och visar det, då blir jag extra glad.

Idag åkte jag tunnelbana från Hässelby, i min "fyrkant" satt en tjej ungefär lika gammal som jag.
En dagisklass gick på, och jag blev glad ganska fort, för de var så snälla mot varann de där barnen. De pladdrade och lekte och alla var liksom där tillsammans.
Tjejen i min fyrkant lyssnade på barnen och tyckte, av hennes ansikte att dömma, att de var jättesöta och roliga.
Efter ett tag kom barnen på en lek, som de utövade på varenda station. Den gick ut på att precis innan tåget stannade ställa sig upp och dra ner mössan över ögonen. När tåget stannade skulle man inte ramla :)
Tjejen kunde inte hålla sig för skratt längre, hon fnissade helt obehindrat, rakt ut, och jag började också skratta, och barnen tyckte nog att de själva var ganska roliga när de fick till och med oss att reagera.
Sen så gick det inte att vara på dåligt humör, helt klart en förgyllning av dagen var det!

Sen blev jag som sagt på bra humör. På Sabis tappade en gammal gubbe en femma. Okej, femtioöringar orkar knappt världens smidigaste person ta upp. Men en femma, tänkte jag, kan man faktiskt inte bara låta ligga där. Jag tog upp den och gick fram till farbrorn som packade sin kasse.
"Du tappade den här, varsågod... hallå, ursäkta, men du tappade den här på golvet!"
Inte mycket reation. Så jag sträckte fram femman under näsan på honom och sa i hans skrynkliga öra "här, varågod!"
"Jasså, tack tack hördu!"

Det är trevligt att göra extremt små gärningar, det är det.

Resten av dagen var också trevlig, och förresten Tilda! Du anar inte hur mycket jag tycker om dig också, och jag blir glad när du blir glad och det blir en helt jättebra cirkel! Så tjoho säger jag också!

PEACE