Stjärnor i huvudet
Igår blev jag sjuk. Jag borde nog berätta hur ofta jag blir sjuk, alltså ligga-hemma-sjuk. Ungefär en till två gånger om året.
Igår blev jag och Eric bjudna på sushimiddag hos någon som Eric känner känner... alltså någon jag inte känner. Det skulle varit perfekt, jag är utsvulten på trevliga, sociala, mysiga saker!
Idag hade (har fortfarande) Axel 18-årskalas på Runmarö. Dit åker man inte varje dag, om man inte heter Axel förstås. Världens inte-missa-tillställning alltså.
Och så blev jag sjuk, och så missade jag båda dessa glädjespridare på grund av illamående. Det är vid sådana här tillfällen jag börjar fundera över ödet och tillfälligheter och Gud och annat filosofiskt...
Ett nederlag ska aldrig vara bara ett nederlag, är man begränsad får man utnyttja det som finns inom begränsningarna. Så jag gjorde lite konst, hihi. Jul jul strålande jul, nu är du borta, mer färger är kul
(Oj, det var det värsta rim jag hört måste jag erkänna!)
Igår blev jag och Eric bjudna på sushimiddag hos någon som Eric känner känner... alltså någon jag inte känner. Det skulle varit perfekt, jag är utsvulten på trevliga, sociala, mysiga saker!
Idag hade (har fortfarande) Axel 18-årskalas på Runmarö. Dit åker man inte varje dag, om man inte heter Axel förstås. Världens inte-missa-tillställning alltså.
Och så blev jag sjuk, och så missade jag båda dessa glädjespridare på grund av illamående. Det är vid sådana här tillfällen jag börjar fundera över ödet och tillfälligheter och Gud och annat filosofiskt...
Ett nederlag ska aldrig vara bara ett nederlag, är man begränsad får man utnyttja det som finns inom begränsningarna. Så jag gjorde lite konst, hihi. Jul jul strålande jul, nu är du borta, mer färger är kul
(Oj, det var det värsta rim jag hört måste jag erkänna!)
PEACE
Biptestet
Det börjar bli lite mycket nu, fast bara lite.
Det är som biptestet, som jag för övrigt gjorde idag. Det är väldigt väldigt likt ett biptest, det pluggande och levande som jag genomför. Förutom att biptestet är tusen gånger värre.
För er som aldrig gjort biptestet kan jag berätta, väldigt subjektivt men ändå, hur det känns. Det går ut på att mäta hur länge man orkar springa och hålla ut. För min del handlar det minst lika mycket om psykisk uthållighet som om kondition och lungkapacitet.
Så här går det i alla fall till: du är i en gympahall. Det finns två streck (det finns många streck, men två som ditt fokus helt ligger på i denna situation). Det startas ett kasettband, nej nu ljög jag, det startas ett helt elektroniskt och mp3:iskt ljud som berättar hur allt går till. Till sist säger det "testet startar nu om 15 sekunder, strax efter en kort inräkning, fem fyra tre..." Sen säger det PIP och så ska du börja förflytta dig lägom snabbt till det andra strecket som du inte redan står på. När du förmodligen redan är där och har väntat en stund säger det PIP igen och det är dags att återvända.
Detta är nivå ett, det går att gå i snabb takt. Efter några upprepningar, av det där fruktansvärt monotoma och döda ljudet, går det lite snabbare. Nivå två. Och så vidare, och så vidare. Det händer inte så mycket. Sen börjar man andas i joggingtakt, man börjar bli lite varm. Man börjar känna sig helt knäpp, varför springer jag fram och tillbaka på exakt samma strecka, finns det inget som kan göra det hela lite roligare?
Sedan börjar det bli ännu jobbigare. Det börjar bli inte bara psykiskt konstigt, utan också fysisk jobbigt.
Det är inte kul. Man kanske kommer fram en halv sekund för sent till strecket och motivationen börjar sjunka medan tempot stiger.
Jag lämnade i alla fall lite utrymme för dig att känna själv, hur det skulle kännas. Vad jag vill säga är i alla fall att det här är en extremt påfrestande aktivitet. Men att redan veta vad som komma skall gör det hela än värre.
Och HÄR (redan) kommer jämförelsen med plugget. Du vet att nu kan du gå lugnt, och det går helt enkelt inte att plugga om man inte har något att plugga. Det borde vara skönt, men du vet att det kommer bli mer och mer och mer, och att det inte går att göra något åt. Som biptestet. Det hjälper inte att springa fort i början, du måste ändå springa fort senare.
Detta kändes lite deppigt. Vad som inte är deppigt är dock att: biptestet är tusen gånger värre, att pluggandet kan vara intressant, OCH sist men störst att det går att blanda med roliga saker! Jippi säger jag, snart ska jag börja med min fältbiologi-fotobok :)
PEACE
Det är som biptestet, som jag för övrigt gjorde idag. Det är väldigt väldigt likt ett biptest, det pluggande och levande som jag genomför. Förutom att biptestet är tusen gånger värre.
För er som aldrig gjort biptestet kan jag berätta, väldigt subjektivt men ändå, hur det känns. Det går ut på att mäta hur länge man orkar springa och hålla ut. För min del handlar det minst lika mycket om psykisk uthållighet som om kondition och lungkapacitet.
Så här går det i alla fall till: du är i en gympahall. Det finns två streck (det finns många streck, men två som ditt fokus helt ligger på i denna situation). Det startas ett kasettband, nej nu ljög jag, det startas ett helt elektroniskt och mp3:iskt ljud som berättar hur allt går till. Till sist säger det "testet startar nu om 15 sekunder, strax efter en kort inräkning, fem fyra tre..." Sen säger det PIP och så ska du börja förflytta dig lägom snabbt till det andra strecket som du inte redan står på. När du förmodligen redan är där och har väntat en stund säger det PIP igen och det är dags att återvända.
Detta är nivå ett, det går att gå i snabb takt. Efter några upprepningar, av det där fruktansvärt monotoma och döda ljudet, går det lite snabbare. Nivå två. Och så vidare, och så vidare. Det händer inte så mycket. Sen börjar man andas i joggingtakt, man börjar bli lite varm. Man börjar känna sig helt knäpp, varför springer jag fram och tillbaka på exakt samma strecka, finns det inget som kan göra det hela lite roligare?
Sedan börjar det bli ännu jobbigare. Det börjar bli inte bara psykiskt konstigt, utan också fysisk jobbigt.
Det är inte kul. Man kanske kommer fram en halv sekund för sent till strecket och motivationen börjar sjunka medan tempot stiger.
Jag lämnade i alla fall lite utrymme för dig att känna själv, hur det skulle kännas. Vad jag vill säga är i alla fall att det här är en extremt påfrestande aktivitet. Men att redan veta vad som komma skall gör det hela än värre.
Och HÄR (redan) kommer jämförelsen med plugget. Du vet att nu kan du gå lugnt, och det går helt enkelt inte att plugga om man inte har något att plugga. Det borde vara skönt, men du vet att det kommer bli mer och mer och mer, och att det inte går att göra något åt. Som biptestet. Det hjälper inte att springa fort i början, du måste ändå springa fort senare.
Detta kändes lite deppigt. Vad som inte är deppigt är dock att: biptestet är tusen gånger värre, att pluggandet kan vara intressant, OCH sist men störst att det går att blanda med roliga saker! Jippi säger jag, snart ska jag börja med min fältbiologi-fotobok :)
PEACE
titta mera!
Ibelindra, en vacker dam i sina bästa år
Gitarrminen :) du är mycket vacker!
Här är den, bilden! Du borde göra en platta, bara för att jag skulle få göra ett skivomslag med den här bilden. Du är så cool, den coolaste du och jag känner :) mihi.
PEACE!
att titta på
Äntligen kommer några bilder, som får sammafatta det jag inte orkar skriva. Det är alldeles för mycket som händer! Tur att man får vara konstnär och säga att en bild säger mer än tusen ord :)
jag hoppas att i alla fall någon ska uppskatta bilderna, att några ögon ska bli glada för att få vackerhet i sig. Det hoppas jag, för det är en fin känsla. Min knarkkänsla, tillfredsställelse liksom.
Det kommer mer, när jag har tid att låta datorn ta sin tid...
Peace!
jag hoppas att i alla fall någon ska uppskatta bilderna, att några ögon ska bli glada för att få vackerhet i sig. Det hoppas jag, för det är en fin känsla. Min knarkkänsla, tillfredsställelse liksom.
Det kommer mer, när jag har tid att låta datorn ta sin tid...
Peace!
årets första julklapp
Jag har köpt en penisförlängare!
Det är nog lika bra att förklara på en gång, eftersom det är högst två personer som inte kommer missförstå mig.
Jag har köpt ett kameraobjektiv till min älskade kamera! 55-200 mm, vibrationsreducering, snabb, tyst, exakt, motljusskydd. Det finns många fina saker att säga, och det känns så skönt att kunna säga dem, och själv förstå vad de betyder, och njuta av att jag kommer kunna ta underbara bilder med hjälp av dem. Jag gillar att vara nörd :) Tack farmor, farfar, morfar, pappa och Eric vars pengar gjorde att jag kunde köpa mitt objektiv. Puss!
Det har hänt mycket annat också, men mitt kameraobjektiv uppfyller ganska mycket mitt huvud just nu.
Förresten. Två av mina vänner har tagit bort sina bilddagböcker, de två som övertygade mig att skaffa en. Varför ska jag ha det då? Nä, det finns ingen anledning. Byebye, det känns ganska skönt. Det var inte mycket jag fick ut av den i ärlighetens namn.
Snart är det vår!
PEACE<3
Det är nog lika bra att förklara på en gång, eftersom det är högst två personer som inte kommer missförstå mig.
Jag har köpt ett kameraobjektiv till min älskade kamera! 55-200 mm, vibrationsreducering, snabb, tyst, exakt, motljusskydd. Det finns många fina saker att säga, och det känns så skönt att kunna säga dem, och själv förstå vad de betyder, och njuta av att jag kommer kunna ta underbara bilder med hjälp av dem. Jag gillar att vara nörd :) Tack farmor, farfar, morfar, pappa och Eric vars pengar gjorde att jag kunde köpa mitt objektiv. Puss!
Det har hänt mycket annat också, men mitt kameraobjektiv uppfyller ganska mycket mitt huvud just nu.
Förresten. Två av mina vänner har tagit bort sina bilddagböcker, de två som övertygade mig att skaffa en. Varför ska jag ha det då? Nä, det finns ingen anledning. Byebye, det känns ganska skönt. Det var inte mycket jag fick ut av den i ärlighetens namn.
Snart är det vår!
PEACE<3
