Plufsen

Äntligen har jag något viktigt att skriva! Det är viktigt för att det är ett väldigt bra exempel på vad man kan göra under en dag, det är ett exempel att minnas och ta vara på för mig, och det kanske är ett bra exempel för dig också.

Igår började dagen med att jag vaknade upp på golvet i mitt rum, bredvid min älskling. Det var varmt och hårt på golvet, men helt okej. Vi packade en korg med frukost och gick ut, strax efter nio, innan alla andra hunnit vakna och gå ut.

Vi cyklade sedan till Bea, där jag först hälsade på mina blivande kolleger som som vanligt var överdrivet glada. Sedan gick vi runt och sökte inspiration till dagens middag. Älskling cyklade hem till sig och jag cyklade hem till mig. Vi gjorde lite måste-göra-saker, det kändes ändå för varmt ute.

Jag lagade mat till mig och mamma. Hon hann med det hon ville medan maten blev klar, sedan åt vi och sa "mmm vad gott" minst tio gånger. Efter maten tog mamma en siesta och jag cyklade över till älskling.

Jag var framme ungefär klockan två. Det kändes som hela dagen redan gått, och ändå var hela kvar. En sådan känsla är så oerhört jobbig en mörk vinterdag i skolan, men dagar som den igår är det underbart.

Vi sprang genom vattenspridaren, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och jag lät som ett barn, du vet sådär som folk brukar  låta när de åker berg-och-dalbana. Så brukade jag inte ens låta som barn. Sedan solade vi och torkade och blev varma, bara för att kunna springa genom vattnet och kyla ner oss igen.

Efter ett lagom tag gick vi in och gjorde chokladmilkshake. Det är hur lätt som helst, bara att ta allt som är gott liksom. Men här är ett ungefärligt recept (för de som inte orkar tänka i sommarhettan):
mjölk
gräddglass (eller vad-som-helst-glass)
blockchoklad (för att få den lite sönderdelad är det säkrast att köra allt i mixer)
chokladsås
O'boy-pulver
is
mer av det man vill ha mer av :)

Vi åkte också rullskridskor, det var svårt och roligt! Och fötterna blev kladdiga.

Vad hände sen? sitter jag här och tänker... det är inte så lätt att veta alltid. Allt bara gick och gick, tiden gick åt på ett lugnt och skönt sätt liksom. Jo, vi dushade bort allt svett vi samlat på oss, så var det ja.

Senare lagade vi maten som vi köpt. Lime-lax med potatis och guacamole, på perfekta avocados! Det kändes duktigt att vi lyckades välja de bästa avocadosarna.

Vi tog med maten till parken i matlådor och satte oss på en stranddyna. Massa nakna (och onakna) barn lekte i plaskdammen, det var ganska underhållande. Solen dalade.

Vi gick hem och bakade kladdkaka. Vi var så himla effektiva, ojojoj...

Kladdkakan åts med glass, såklart. Vi kollade på en bra film, fast bara halva ungefär, så den var nog bättre än vi upplevde den.

Älskling sa "jag borde lära mig baka bröd". Så vi bakade bröd! Mumsiga bröd, med soltorkade tomater och annat gott i. De blev klara ungefär vid midnatt.

Då kom älsklings familj hem och vi åt nattmacka tillsammans.

Du som orkat läsa hit; grattis, och tack! Tack för att du tog dig tid :) sådana här dagar förstår jag verkligen varför jag längtar och längtar och längtar till sommarlovet. Jag vet att jag längtar, men ibland vet jag inte varför. Nu vet jag att det bland annat beror på att när man är ledig finns det möjlighet att uppleva sådana här dagar. När man hinner med hur mycket som helst, utan att ha planerat något i förväg och skrivit det i kalendern. Jag önskar er alla avslappning och njutning, och om du gillar solen är det bara att säga grattis. Ha en trevlig sommar, jag vet ju inte riktigt när jag kommer tillbaka.

PEACE