jag andas
Nu är allting bra!
Äh, nej, allt i hela världen kommer aldrig vara bra. Och jag kommer aldrig sluta märka mina egna och andras ord.
Jag visste i och för sig att det skulle bli bra när min älsklingsmänniska kom hem, men precis hur det skulle kännas visste jag ju inte. Nu vet jag. Det känns bara bra, det känns som jag andats ut efter att ha hållit andan i tio månader, det känns som jag hängt i ett rep och väntat och nu har jag äntligen fått släppa taget och bara falla fritt, ner i min älsklings varma famn, jag ska inte längre vara en förinställd robot som har samma rutiner varje vecka, helg, dag.
Nu kan jag få en ledig eftermiddag och använda den till att gå genom slasket till min älsklings hus, slänga mina saker på golvet, sätta mig på en kudde och bara vara där. Jag blir glad bara av att veta att jag kan!
Här är en kulig sak jag kom på. Jag har haft all tid i världen till att plugga nu, varje vecka som Eric varit borta. MEN jag har inte haft ork, eller lust, eller motivation, som räckt för att fylla upp tiden. Nu har jag mindre tid, men mer energi och motivation, och jag tror att resultatet kommer bli att jag får mera gjort, trots mycket mindre tid. Det är intressant.
Jätteintressant, det är underbart, som en uppenbarelse nästan! Något att bygga en religion kring kanske. Naturvetenskap är intressant, inte bara på det ytliga planet. Den stämmer läskigt mycket överrens med humanistiska tankar, så jag förstår Soheil som tycker att vi borde bli religiösa när han skrivit en "fantastiskt vacker" formel på tavlan. (Men jag tänker nog inte bli religiös ändå, trots allt)
Energi kan inte skapas eller förintas, endast omvandlas mellan olika former.
PEACE!
Äh, nej, allt i hela världen kommer aldrig vara bra. Och jag kommer aldrig sluta märka mina egna och andras ord.
Jag visste i och för sig att det skulle bli bra när min älsklingsmänniska kom hem, men precis hur det skulle kännas visste jag ju inte. Nu vet jag. Det känns bara bra, det känns som jag andats ut efter att ha hållit andan i tio månader, det känns som jag hängt i ett rep och väntat och nu har jag äntligen fått släppa taget och bara falla fritt, ner i min älsklings varma famn, jag ska inte längre vara en förinställd robot som har samma rutiner varje vecka, helg, dag.
Nu kan jag få en ledig eftermiddag och använda den till att gå genom slasket till min älsklings hus, slänga mina saker på golvet, sätta mig på en kudde och bara vara där. Jag blir glad bara av att veta att jag kan!
Här är en kulig sak jag kom på. Jag har haft all tid i världen till att plugga nu, varje vecka som Eric varit borta. MEN jag har inte haft ork, eller lust, eller motivation, som räckt för att fylla upp tiden. Nu har jag mindre tid, men mer energi och motivation, och jag tror att resultatet kommer bli att jag får mera gjort, trots mycket mindre tid. Det är intressant.
Jätteintressant, det är underbart, som en uppenbarelse nästan! Något att bygga en religion kring kanske. Naturvetenskap är intressant, inte bara på det ytliga planet. Den stämmer läskigt mycket överrens med humanistiska tankar, så jag förstår Soheil som tycker att vi borde bli religiösa när han skrivit en "fantastiskt vacker" formel på tavlan. (Men jag tänker nog inte bli religiös ändå, trots allt)
Energi kan inte skapas eller förintas, endast omvandlas mellan olika former.
PEACE!
happinappi
Jag tycker om när folk vågar visa hur glada de är! Liksom, oavsett om de är glada överhuvudtaget eller inte uppskattar jag att de visar hur de känner, men när folk är extra glada och visar det, då blir jag extra glad.
Idag åkte jag tunnelbana från Hässelby, i min "fyrkant" satt en tjej ungefär lika gammal som jag.
En dagisklass gick på, och jag blev glad ganska fort, för de var så snälla mot varann de där barnen. De pladdrade och lekte och alla var liksom där tillsammans.
Tjejen i min fyrkant lyssnade på barnen och tyckte, av hennes ansikte att dömma, att de var jättesöta och roliga.
Efter ett tag kom barnen på en lek, som de utövade på varenda station. Den gick ut på att precis innan tåget stannade ställa sig upp och dra ner mössan över ögonen. När tåget stannade skulle man inte ramla :)
Tjejen kunde inte hålla sig för skratt längre, hon fnissade helt obehindrat, rakt ut, och jag började också skratta, och barnen tyckte nog att de själva var ganska roliga när de fick till och med oss att reagera.
Sen så gick det inte att vara på dåligt humör, helt klart en förgyllning av dagen var det!
Sen blev jag som sagt på bra humör. På Sabis tappade en gammal gubbe en femma. Okej, femtioöringar orkar knappt världens smidigaste person ta upp. Men en femma, tänkte jag, kan man faktiskt inte bara låta ligga där. Jag tog upp den och gick fram till farbrorn som packade sin kasse.
"Du tappade den här, varsågod... hallå, ursäkta, men du tappade den här på golvet!"
Inte mycket reation. Så jag sträckte fram femman under näsan på honom och sa i hans skrynkliga öra "här, varågod!"
"Jasså, tack tack hördu!"
Det är trevligt att göra extremt små gärningar, det är det.
Resten av dagen var också trevlig, och förresten Tilda! Du anar inte hur mycket jag tycker om dig också, och jag blir glad när du blir glad och det blir en helt jättebra cirkel! Så tjoho säger jag också!
PEACE
Idag åkte jag tunnelbana från Hässelby, i min "fyrkant" satt en tjej ungefär lika gammal som jag.
En dagisklass gick på, och jag blev glad ganska fort, för de var så snälla mot varann de där barnen. De pladdrade och lekte och alla var liksom där tillsammans.
Tjejen i min fyrkant lyssnade på barnen och tyckte, av hennes ansikte att dömma, att de var jättesöta och roliga.
Efter ett tag kom barnen på en lek, som de utövade på varenda station. Den gick ut på att precis innan tåget stannade ställa sig upp och dra ner mössan över ögonen. När tåget stannade skulle man inte ramla :)
Tjejen kunde inte hålla sig för skratt längre, hon fnissade helt obehindrat, rakt ut, och jag började också skratta, och barnen tyckte nog att de själva var ganska roliga när de fick till och med oss att reagera.
Sen så gick det inte att vara på dåligt humör, helt klart en förgyllning av dagen var det!
Sen blev jag som sagt på bra humör. På Sabis tappade en gammal gubbe en femma. Okej, femtioöringar orkar knappt världens smidigaste person ta upp. Men en femma, tänkte jag, kan man faktiskt inte bara låta ligga där. Jag tog upp den och gick fram till farbrorn som packade sin kasse.
"Du tappade den här, varsågod... hallå, ursäkta, men du tappade den här på golvet!"
Inte mycket reation. Så jag sträckte fram femman under näsan på honom och sa i hans skrynkliga öra "här, varågod!"
"Jasså, tack tack hördu!"
Det är trevligt att göra extremt små gärningar, det är det.
Resten av dagen var också trevlig, och förresten Tilda! Du anar inte hur mycket jag tycker om dig också, och jag blir glad när du blir glad och det blir en helt jättebra cirkel! Så tjoho säger jag också!
PEACE
OBS, onödig insikt, men värt ändå
Nyss läste jag min egen blogg, det känns liksom bra att kunna förstå sig själv... höhö.
Jag kom fram till detta: jag skriver i absolut störst utsträckning om de dagar då jag tänk ha en "bra dag".
Varför? Undrar jag då, i egenskap av skadad grävande-journalist-student.
Jag skriver det för att lättare kunna tillåta mig att faktiskt ha den här dagen. Jag radar upp argumenten och ser dem framför mig, och förstår hur lycklig jag faktiskt borde vara nu när jag unnat mig denna dag.
Vad jag ville säga med det här var egentligen bara att ni inte ska tro att jag alltid mår bra. Nejnej.
Men min skrivglädje kanske sitter ihop med glädje oftare än med sorg...? så borde det vara.
Bleh, nu skriver jag bara för att jag har massa ord i fingrarna som bara rinner och rinner, som en snuvig näsa... man kanske skulle bli en korkad krönikör när man blir stor? Hm.
Whatever.
Den här dagens är bäst enligt mig, så jag råder dig att begrunna den litegrann:
En äkta vän står aldrig ivägen för dig, bara om du skulle råka vara på väg neråt.
PEACE!
Jag kom fram till detta: jag skriver i absolut störst utsträckning om de dagar då jag tänk ha en "bra dag".
Varför? Undrar jag då, i egenskap av skadad grävande-journalist-student.
Jag skriver det för att lättare kunna tillåta mig att faktiskt ha den här dagen. Jag radar upp argumenten och ser dem framför mig, och förstår hur lycklig jag faktiskt borde vara nu när jag unnat mig denna dag.
Vad jag ville säga med det här var egentligen bara att ni inte ska tro att jag alltid mår bra. Nejnej.
Men min skrivglädje kanske sitter ihop med glädje oftare än med sorg...? så borde det vara.
Bleh, nu skriver jag bara för att jag har massa ord i fingrarna som bara rinner och rinner, som en snuvig näsa... man kanske skulle bli en korkad krönikör när man blir stor? Hm.
Whatever.
Den här dagens är bäst enligt mig, så jag råder dig att begrunna den litegrann:
En äkta vän står aldrig ivägen för dig, bara om du skulle råka vara på väg neråt.
PEACE!
lediga dag
"Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar, men som gjädjs åt vad han har."
Idag är det en ledig dag, och jag är väldigt väldigt tacksam för att den är här!
Idag är jag inte bitter och smartass. "Studiedagar tar från mitt sommarlov, man måste ändå plugga, skolan snor ledighet av oss, fast det inte ser ut så från utsidan, fuck you vi studenter har det jobbigt."
Nej, jag är väldigt tacksam itsället. Det hjälper inte att vara bitter, och det mesta hade kunnat vara värre.
Jag får gå i skolan, jag lär mig massor, det finns till och med trevliga människor där att umgås med, och jag får ha ett liv. (...man måste bara komma ihåg att man måste fixa sitt liv själv. För det är inget man får gratis.)
Det mesta kunde varit värre, så jag är bara tacksam för allt jag får.
Snart ska jag ut i solen (och kylan) och mysa! Mysa mysa mysa, inget annat.
PEACE
Idag är jag inte bitter och smartass. "Studiedagar tar från mitt sommarlov, man måste ändå plugga, skolan snor ledighet av oss, fast det inte ser ut så från utsidan, fuck you vi studenter har det jobbigt."
Nej, jag är väldigt tacksam itsället. Det hjälper inte att vara bitter, och det mesta hade kunnat vara värre.
Jag får gå i skolan, jag lär mig massor, det finns till och med trevliga människor där att umgås med, och jag får ha ett liv. (...man måste bara komma ihåg att man måste fixa sitt liv själv. För det är inget man får gratis.)
Det mesta kunde varit värre, så jag är bara tacksam för allt jag får.
Snart ska jag ut i solen (och kylan) och mysa! Mysa mysa mysa, inget annat.
PEACE
min kalender
Min kalender är så bra, och jag har många gånger tänkt dela med mig av alla trevliga små smarta saker som står i den. Nu lyfter jag äntligen fingret för att göra det, det är värt det har jag kommit fram till (äntligen). De är lite smålöjliga, men samtidigt löjligt sanna, och jag tänker ju precis så här löjligt ofta.
Dagens:
Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening, kan du ta dig igenom både rädsla och utmattning och ta nästa steg.
PEACE!<3
ja må du leva uti hundrade år vid min sida!
Grattis älskling! Här kommer det som skulle kommit igår.
Men igår var jag helt nere, grät och försökte förbrilt komma på varför jag egentligen gjorde det. Jag tror att det var spänning i kroppen inför det stora betydande matteprovet (nu är det gjort!), och att jag kände mig hjälplös. Det är inte mitt fel och inte ditt fel att vi inte kan ses, därför känner jag mig ibland hjälplös. Men egentligen är det verkligen ingen fara. Det är bra att det inte är någons fel, och det är bäst att vi snart inte behöver vara ifrån varann så mycket längre. Som sagt var det nog matteångest som tände gnistan igår, eller fick det att rinna över eller nåt annat fint ordspråk.
Idag känns allt mycket skönare. Jag ska aldrig lämna dig, och du ska aldrig lämna mig!
Du är inte bara min pojkvän som jag får pussa på. Du är min livskamrat, och jag är lyckligast i hela världen för det!
Grattis igen till de 20 första åren av ditt liv :)
Men igår var jag helt nere, grät och försökte förbrilt komma på varför jag egentligen gjorde det. Jag tror att det var spänning i kroppen inför det stora betydande matteprovet (nu är det gjort!), och att jag kände mig hjälplös. Det är inte mitt fel och inte ditt fel att vi inte kan ses, därför känner jag mig ibland hjälplös. Men egentligen är det verkligen ingen fara. Det är bra att det inte är någons fel, och det är bäst att vi snart inte behöver vara ifrån varann så mycket längre. Som sagt var det nog matteångest som tände gnistan igår, eller fick det att rinna över eller nåt annat fint ordspråk.
Idag känns allt mycket skönare. Jag ska aldrig lämna dig, och du ska aldrig lämna mig!
Du är inte bara min pojkvän som jag får pussa på. Du är min livskamrat, och jag är lyckligast i hela världen för det!
Grattis igen till de 20 första åren av ditt liv :)
PEACE
fuck
Grattis älskling!
Detta borde vara en underbar dag, men bara för att det borde vara det och det rent tekniskt sätt inte kan vara det, så är det en jobbig dag. I alla fall kväll.
Jag är så jävla ensam. Fast bara när jag absolut inte vill vara det. Annars är det ju okej, men nu, när jag vill vara med den person jag älskar mest i hela värlen och inte kan, då är jag så jävla ensam. Jag tror inte att du fattar det. Och det är inte ditt fel heller, så jag har ingen att klaga på. Men tänk om du fattade...
Det var dagens intressanta sak. Fast jag är så lyckligt lottad jag kan bli och har någon som aldrig tänker lämna mig så är jag ensammare än någonsin. Jag ska upp och skriva matteprov imorgon och måste samla kraft, så nu ska jag inte sitta och tröstskriva längre.
PEACE
Detta borde vara en underbar dag, men bara för att det borde vara det och det rent tekniskt sätt inte kan vara det, så är det en jobbig dag. I alla fall kväll.
Jag är så jävla ensam. Fast bara när jag absolut inte vill vara det. Annars är det ju okej, men nu, när jag vill vara med den person jag älskar mest i hela värlen och inte kan, då är jag så jävla ensam. Jag tror inte att du fattar det. Och det är inte ditt fel heller, så jag har ingen att klaga på. Men tänk om du fattade...
Det var dagens intressanta sak. Fast jag är så lyckligt lottad jag kan bli och har någon som aldrig tänker lämna mig så är jag ensammare än någonsin. Jag ska upp och skriva matteprov imorgon och måste samla kraft, så nu ska jag inte sitta och tröstskriva längre.
PEACE
sluta
Slutaslutasluta!
Jag vet inte hur jag ska kunna klona mitt hopp och ge det till alla som skulle må bra av det, men jag skulle om jag kunde.
Man ska inte tillåta världen att trycka ner en hur länge som helst!
Man får må dåligt.
Man ska tillåta världen att göra som man inte vill ibland.
Men man ska inte tillåta världen att krama ur all saft och suga ur allt hopp från en!
Gör bara inte det, för fan.
Var mer ego.
Du finns till främst för dig själv, inte för världen.
Världen ska acceptera dig och du ska inte acceptera att den inte gör det!
Jag blir galen på världen ibland, och jag har i alla fall bestämt mig för att må mera bra.
Jag vill må bra, och jag får må bra, och jag önskar att alla kände att de kunde tillåta sig att känna så!
Jag hatar klichéer, men jag orkar inte bry mig om att det här låter som ett aktivist-tal eller något oerhört uttjatat och irriterande. Nu har jag åtminstone sagt det jag ville säga idag, det är ju bra =)
PEACE!!!<3
Uppåtframåt
Jag har hopp!
Massor av delar i mitt liv har lyckats synkronisera sig och gå bättre på samma gång.
Eric har krigat klart. Jag hatar krig, det finns absolut inga argument som kan motivera krig, så även om den jag älskar mest av allt skulle få för sig att syssla med sånt skulle jag inte kunna stötta det valet. Därför är det så skönt, så skönt. War is over. Forever!
Jag har betat av tre saker i skolan, ju fler saker jag inser att jag faktiskt klarat, ju mindre orolig känner jag mig. Går det skit nu vet jag att jag i alla fall lyckats åstakomma något den här terminen.
MultiKulti, känns som en symbol för allt jag älskade med mitt låtsas-vara-hippie-liv jag hade i högstadiet. Jag älskar det fortfarande, och på MultiKulti kände jag för första gången på länge att vi fortfarande har det kvar!
Eric är snart tillbaka, hösten är mysig, julen (nästa delmål efter höstlovet) närmar sig, jag kör bil! (på låtsas), jag tränar och känner mig hälsosam i kroppen, jag har hittat ett favorithängkafé att fly till, mina vänner är bäst...
Så det så!
PEACE
Massor av delar i mitt liv har lyckats synkronisera sig och gå bättre på samma gång.
Eric har krigat klart. Jag hatar krig, det finns absolut inga argument som kan motivera krig, så även om den jag älskar mest av allt skulle få för sig att syssla med sånt skulle jag inte kunna stötta det valet. Därför är det så skönt, så skönt. War is over. Forever!
Jag har betat av tre saker i skolan, ju fler saker jag inser att jag faktiskt klarat, ju mindre orolig känner jag mig. Går det skit nu vet jag att jag i alla fall lyckats åstakomma något den här terminen.
MultiKulti, känns som en symbol för allt jag älskade med mitt låtsas-vara-hippie-liv jag hade i högstadiet. Jag älskar det fortfarande, och på MultiKulti kände jag för första gången på länge att vi fortfarande har det kvar!
Eric är snart tillbaka, hösten är mysig, julen (nästa delmål efter höstlovet) närmar sig, jag kör bil! (på låtsas), jag tränar och känner mig hälsosam i kroppen, jag har hittat ett favorithängkafé att fly till, mina vänner är bäst...
Så det så!
PEACE
