happinappi

Jag tycker om när folk vågar visa hur glada de är! Liksom, oavsett om de är glada överhuvudtaget eller inte uppskattar jag att de visar hur de känner, men när folk är extra glada och visar det, då blir jag extra glad.

Idag åkte jag tunnelbana från Hässelby, i min "fyrkant" satt en tjej ungefär lika gammal som jag.
En dagisklass gick på, och jag blev glad ganska fort, för de var så snälla mot varann de där barnen. De pladdrade och lekte och alla var liksom där tillsammans.
Tjejen i min fyrkant lyssnade på barnen och tyckte, av hennes ansikte att dömma, att de var jättesöta och roliga.
Efter ett tag kom barnen på en lek, som de utövade på varenda station. Den gick ut på att precis innan tåget stannade ställa sig upp och dra ner mössan över ögonen. När tåget stannade skulle man inte ramla :)
Tjejen kunde inte hålla sig för skratt längre, hon fnissade helt obehindrat, rakt ut, och jag började också skratta, och barnen tyckte nog att de själva var ganska roliga när de fick till och med oss att reagera.
Sen så gick det inte att vara på dåligt humör, helt klart en förgyllning av dagen var det!

Sen blev jag som sagt på bra humör. På Sabis tappade en gammal gubbe en femma. Okej, femtioöringar orkar knappt världens smidigaste person ta upp. Men en femma, tänkte jag, kan man faktiskt inte bara låta ligga där. Jag tog upp den och gick fram till farbrorn som packade sin kasse.
"Du tappade den här, varsågod... hallå, ursäkta, men du tappade den här på golvet!"
Inte mycket reation. Så jag sträckte fram femman under näsan på honom och sa i hans skrynkliga öra "här, varågod!"
"Jasså, tack tack hördu!"

Det är trevligt att göra extremt små gärningar, det är det.

Resten av dagen var också trevlig, och förresten Tilda! Du anar inte hur mycket jag tycker om dig också, och jag blir glad när du blir glad och det blir en helt jättebra cirkel! Så tjoho säger jag också!

PEACE

OBS, onödig insikt, men värt ändå

Nyss läste jag min egen blogg, det känns liksom bra att kunna förstå sig själv... höhö.
Jag kom fram till detta: jag skriver i absolut störst utsträckning om de dagar då jag tänk ha en "bra dag".
Varför? Undrar jag då, i egenskap av skadad grävande-journalist-student.
Jag skriver det för att lättare kunna tillåta mig att faktiskt ha den här dagen. Jag radar upp argumenten och ser dem framför mig, och förstår hur lycklig jag faktiskt borde vara nu när jag unnat mig denna dag.

Vad jag ville säga med det här var egentligen bara att ni inte ska tro att jag alltid mår bra. Nejnej.
Men min skrivglädje kanske sitter ihop med glädje oftare än med sorg...? så borde det vara.

Bleh, nu skriver jag bara för att jag har massa ord i fingrarna som bara rinner och rinner, som en snuvig näsa... man kanske skulle bli en korkad krönikör när man blir stor? Hm.

Whatever.

Den här dagens är bäst enligt mig, så jag råder dig att begrunna den litegrann:

En äkta vän står aldrig ivägen för dig, bara om du skulle råka vara på väg neråt.

PEACE!

lediga dag


"Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar, men som gjädjs åt vad han har."



Idag är det en ledig dag, och jag är väldigt väldigt tacksam för att den är här!
Idag är jag inte bitter och smartass. "Studiedagar tar från mitt sommarlov, man måste ändå plugga, skolan snor ledighet av oss, fast det inte ser ut så från utsidan, fuck you vi studenter har det jobbigt."
Nej, jag är väldigt tacksam itsället. Det hjälper inte att vara bitter, och det mesta hade kunnat vara värre.
Jag får gå i skolan, jag lär mig massor, det finns till och med trevliga människor där att umgås med, och jag får ha ett liv. (...man måste bara komma ihåg att man måste fixa sitt liv själv. För det är inget man får gratis.)

Det mesta kunde varit värre, så jag är bara tacksam för allt jag får.
Snart ska jag ut i solen (och kylan) och mysa! Mysa mysa mysa, inget annat.

PEACE

min kalender



Min kalender är så bra, och jag har många gånger tänkt dela med mig av alla trevliga små smarta saker som står i den. Nu lyfter jag äntligen fingret för att göra det, det är värt det har jag kommit fram till (äntligen). De är lite smålöjliga, men samtidigt löjligt sanna, och jag tänker ju precis så här löjligt ofta.

Dagens:
Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening, kan du ta dig igenom både rädsla och utmattning och ta nästa steg.

PEACE!<3

ja må du leva uti hundrade år vid min sida!

 Grattis älskling! Här kommer det som skulle kommit igår.
Men igår var jag helt nere, grät och försökte förbrilt komma på varför jag egentligen gjorde det. Jag tror att det var spänning i kroppen inför det stora betydande matteprovet (nu är det gjort!), och att jag kände mig hjälplös. Det är inte mitt fel och inte ditt fel att vi inte kan ses, därför känner jag mig ibland hjälplös. Men egentligen är det verkligen ingen fara. Det är bra att det inte är någons fel, och det är bäst att vi snart inte behöver vara ifrån varann så mycket längre. Som sagt var det nog matteångest som tände gnistan igår, eller fick det att rinna över eller nåt annat fint ordspråk.

Idag känns allt mycket skönare. Jag ska aldrig lämna dig, och du ska aldrig lämna mig!
Du är inte bara min pojkvän som jag får pussa på. Du är min livskamrat, och jag är lyckligast i hela världen för det!
Grattis igen till de 20 första åren av ditt liv :)



PEACE

fuck

Grattis älskling!
Detta borde vara en underbar dag, men bara för att det borde vara det och det rent tekniskt sätt inte kan vara det, så är det en jobbig dag. I alla fall kväll.

Jag är så jävla ensam. Fast bara när jag absolut inte vill vara det. Annars är det ju okej, men nu, när jag vill vara med den person jag älskar mest i hela värlen och inte kan, då är jag så jävla ensam. Jag tror inte att du fattar det. Och det är inte ditt fel heller, så jag har ingen att klaga på. Men tänk om du fattade...

Det var dagens intressanta sak. Fast jag är så lyckligt lottad jag kan bli och har någon som aldrig tänker lämna mig så är jag ensammare än någonsin. Jag ska upp och skriva matteprov imorgon och måste samla kraft, så nu ska jag inte sitta och tröstskriva längre.

PEACE

sluta

Slutaslutasluta!

Jag vet inte hur jag ska kunna klona mitt hopp och ge det till alla som skulle må bra av det, men jag skulle om jag kunde.

Man ska inte tillåta världen att trycka ner en hur länge som helst!
Man får må dåligt.
Man ska tillåta världen att göra som man inte vill ibland.
Men man ska inte tillåta världen att krama ur all saft och suga ur allt hopp från en!

Gör bara inte det, för fan.
Var mer ego.
Du finns till främst för dig själv, inte för världen.
Världen ska acceptera dig och du ska inte acceptera att den inte gör det!

Jag blir galen på världen ibland, och jag har i alla fall bestämt mig för att må mera bra.
Jag vill må bra, och jag får må bra, och jag önskar att alla kände att de kunde tillåta sig att känna så!

Jag hatar klichéer, men jag orkar inte bry mig om att det här låter som ett aktivist-tal eller något oerhört uttjatat och irriterande. Nu har jag åtminstone sagt det jag ville säga idag, det är ju bra =)

PEACE!!!<3


Uppåtframåt

Jag har hopp!
Massor av delar i mitt liv har lyckats synkronisera sig och gå bättre på samma gång.

Eric har krigat klart. Jag hatar krig, det finns absolut inga argument som kan motivera krig, så även om den jag älskar mest av allt skulle få för sig att syssla med sånt skulle jag inte kunna stötta det valet. Därför är det så skönt, så skönt. War is over. Forever!

Jag har betat av tre saker i skolan, ju fler saker jag inser att jag faktiskt klarat, ju mindre orolig känner jag mig. Går det skit nu vet jag att jag i alla fall lyckats åstakomma något den här terminen.

MultiKulti, känns som en symbol för allt jag älskade med mitt låtsas-vara-hippie-liv jag hade i högstadiet. Jag älskar det fortfarande, och på MultiKulti kände jag för första gången på länge att vi fortfarande har det kvar!

Eric är snart tillbaka, hösten är mysig, julen (nästa delmål efter höstlovet) närmar sig, jag kör bil! (på låtsas), jag tränar och känner mig hälsosam i kroppen, jag har hittat ett favorithängkafé att fly till, mina vänner är bäst...
Så det så!

PEACE

nödvändigt

Jag är på flum- och myshumör idag! Fast vissa saker är lite pissiga.

Jag tappade mitt sl-kort, och det var inte bra. Jag insåg efter ett tag att det här var för bövelen det tredje jag tappat i mitt liv, och det är inte bra! Men jag fick tillbaka det, samma dag. Att lämna tillbaka ett sl-kort är något som alla människor borde göra, men när det händer blir jag ändå så glad att jag måste skriva det här! Knasigt...

Jag träffade hunnibunni i helgen, och gissa om det var bra... det var absolut det jag mest av allt behövde, så det var tjockt bra!

Jag köpte en ekologisk tröja igår, det var underbart, så underbart att jag känner mig sugen på att åka och köpa en till, bara för att det kändes så bra.

Många människor är ledsna, alldeles för ledsna, och det sitter som ett skavsår i hjärnan på mig hela tiden... det enda jag kommer på att jag kan göra för dem är att sprida glädje och ge kärlek och påminna om att det kommer bli bra, vi vet bara inte när. Det kommer bli bra, kom ihåg det.

Jag pratade med Frida igår, helt otroligt länge, och det var bra :)
...en lite sämre sak är dock att det måste kostat sjukt mycket pengar för dig! För mig gjorde det inte det, eftersom mina pengar tog slut... det var ett dyrt och fint samtal.

Ikväll ska jag träffa mina helt underbara vänner och vi ska titta på Hair och jag tror att det är det bästa vi skulle kunna göra tillsammans just nu! Vi är bäst allihop tillsammans...

Älskling stukade foten idag, jag blev ledsen. Jätteledsen! Det är nästan löjligt, hur gärna jag vill att han ska ha det bäst hela tiden. Det kanske kallas kärlek? :)

Nu ska jag plugga biologi. Det är bra. Men när jag öppnade boken kom en känsla som sa "jag måste verkligen göra det här idag, annars hinner jag aldrig...". Den känslan försökte jag låsa in under lovet, men den har redan kommit fram... det är skrämmande.

Nu har jag skrivit ett värdelöst inlägg för att tömma mitt huvud. Men det kanske inte var värdelöst egentligen... då hade jag nog aldrig skrivit klart det.

Lot of love!
PEACE







wiho!

Från och med nu ska jag ha det bra ett tag!
Jag ska inte börja plugga så fort jag kommer hem och sluta när ögonen svider. Och jag ska inte ha dåligt samvete för att jag är ledig.
Jag ska träffa min älskade älskade älsklingsmänniska och bara njuta av att få träffa honom och kittla honom och känna på honom.
Imorgon ska jag gå till skolan och klä ut mig till en undervattensmänniska och ta kort på mina kompisar som också klätt ut sig, för de är lika barnsliga som jag! =)
Och jag ska skriva kortskrivning i matte iförd simfötter och snorkel, och går det bra så går det! Annars kvittar det.
Och sen ska jag gå klart i skolan och sen ska jag älska att det äntligen är lov!
Och på lovet ska jag visserligen plugga lite, för att jag äntligen får tid att fundera lite över vad det är jag lär mig och varför, men jag ska inte känna mig tvungen.
Och så ska pappa lära mig att växla, släppa på kopplingen och gasa, och kanske våga stanna i uppförsbacke.
Och så ska jag leva litegrann som om varje dag var min sista, och träffa de kompisar som jag vill träffa och som vill träffa mig.
Och jag ska baka Halloween-kaka med mamma, hoppas jag.
Och sen ska älskling komma och rädda mig igen!
Och jag ska inte ha tråkigt! Nejnejnej

Jag vill gärna bry mig om massor av människor och gör det alltid hela tiden, kanske för mycket. Men nu ska jag försöka ha ett lov från det och bara bry mig om en speciell person.
Mig själv.

None

PEACE!

vänner

...mina älskade vänner. Just nu tänker väldigt mycket på er. Och så tänker jag på hur mycket det betyder för mig att ni mår bra.

Och så tänker jag på hela samhället, och jag vet inte vad det är som är fel. Fast det känns som något är lite fel.

Jag kanske ska förklara lite, men vet inte hur bra det kommer gå, än.

Vi behöver inte alltid må bra, ingen ska eller kan alltid må bra. Blabla, det gamla pratet, det är ganska uppenbart för smarta människor som vi.
Men det finns så mycket att tryckas ner av och bli ledsen av och tappa hopp av i världen, så att inte alltid vara lycklig är definitivt inget problem! Så det så.
Av denna ekvation har jag kommit fram till att det vi borde göra är att alltid sträva mot att vara lyckliga.
På det kan vi inte förlora något alls, inget! Det enda som går att förlora är sorg, eller vemod eller vilken känsla det nu är som man eventuellt bär på.

Jag skriver för att reda ut nystanet i mitt huvud, så ha överseende med mitt jobbiga språk.

Vad ville jag säga nu då?

Sträva mot lycka, påminn dig själv, ofta!, om hur du vill ha det. Hitta på en plan, skapa ett mål. Eller gör något ännu bättre, vad vet jag. Men låt dig inte gå under.
Ha hopp, helt enkelt.

Jag är ofta låtsaslycklig, och det är så skönt. Jag är låtsaslycklig, på riktigt.
Femton kilo plugg och ingen älskling att prata med ha tyngt ner mig i veckor.
Ändå har jag varit lycklig en stor del av tiden. Det är så skönt.
Låtsaslycka är inte dåligt, på något sätt. Det är bara Lyckan som inte bryr sig om om något annat är svårt. Den är bara Lyckan för sin sak. En Lycka skadas inte av en Olycka.

Den här texten får vara slut nu... vet inte hur jag ska sluta =)
Förresten, jag är lycklig som har mina underbara vänner, TJOCK MAFFIG BAMSEKRAM på er!<3




Fotograf Frida!


PEACE

igår:

 Hallå... jag kan ju också skriva på tunnelbanan. Jag har en telefon, bättre än ingenting!
Skriva för hand är alltid riktigast, men skriva alls är mer än att inte skriva alls.

Månen är helt tjockt full!

Idag har jag pratat med Frida jätttemycket, och jag visste att det skulle kännas jättebra.
Det kändes jättebra.

Jag har funderat på om jag har någon jag kan berätta vad som helst för, förutom Eric. Idag, rättare sagt för ungefär en minut sen, bestämde jag mig för att jag kan berätta det för Frida, Tilda och Tora.
Även om vi inte pratar så ofta. Men jag kan, om jag skulle vilja.
Jag har nog inte insett innan att jag alltid kan, om jag vill.
Och vill är klart jag gör! Ibland.

Har även tagit massor av kort, som att äntligen få sina julklappar på julafton känns det.

Väldigt filosofisk dag, väldigt bra dag. Tack Frida<3

Detta skrev jag alltså på tunnelbanan. Känner inte riktigt för att skriva när jag sitter här framför datorn, därav dålig uppdatering. Men bilder går alltid, så bara är det.
Foto är nog min lilla grej =) som finns hela tiden, när allt är som allra bäst, och när hela världen är sämst. H e l a tiden.
Se och tyck om, om du vill.




PEACE

TV-spel och godis

I helgen var en helt underbar helg egentligen, och jag hade det verkligen oförskämt bra!
Men jag slutade inte ha det bra bara för att jag kom på det, som jag brukar i vanliga fall.
Nej, jag tänkte: nu jävlar får jag passa på att njuta av att kunna göra hur onödiga saker som helst.
Man kan aldrig veta när det blir så nästa gång...

Ha inte alltid dåligt samvete för att du gör värdelösa, onyttiga, slösiga saker.
Det säger jag till mig själv och till den som behöver...  typ.
För målet till ett bra liv behöver inte bara vara där långt där borta du vet ------->
En del av målet kanske är vägen, så njut av vägen också.

Flummigt värre... fast bra.

Jag är lite stolt förresten, statistiken säger att nu läser ungefär tre personer det jag skriver här varje dag! Till skillnad från ungefär en halv förut... det gör mig lite glad, för då kanske, kanske, jag gör något som någon uppskattar, litegrann i alla fall? Åtminstone någon gång. Man vet ju aldrig. Men det skulle kännas som en vinst =) jag vill att människor ska må bra.

Ha det fint i solen, glöm inte att njuta.

PEACE<3 

ta från de rika...

http://www.uppdragbarn.se/

Jag tänkte, varför inte? 
Eftersom att jag har den här länken på min blogg skänker Vatenfall 20 kr till "Uppdrag barn".
Det är ju bra! Uppdrag barn hjälper nämligen barn i hela världen, framför allt fattiga barn.
Klicka på länken och läs mer, OCH om du har en blogg, gör ett litet inlägg om det här precis som jag gjorde =)
så blir det 20 kr till. Du kan förhoppningsvis hjälpa någon, utan att anstränga dig alls.


Idag shoppade jag med Emelie! Tummen upp för det =)

PEACE<3

mamma mu!



Idag ska jag se Mamma Mu med Tilda och våra mödrar.
Det ska bli helt underbart! Jag menar det! Det är den bästa dejt jag kan tänka mig!
(Eric, jag kan inte dejta dig, för du är inte hemma<3)

Jag skulle inte kunna önska mig bättre vänner, bara så att ni vet.
Men jag önskar ofta att jag fick mer möjlighet att umgås med er.
Så mycket att vi visste allt om varann igen och kunde göra allt och ingenting och vara flummiga men allvarliga på samma gång.

Ni är fortfarande lika underbara, tänk på det :)

PEACE<3

hm


Jag vet inte alls vad jag ska skriva. Det finns inget som är riktigt intressant. Men titta på bilden vettja =)

PEACE<3

Skog


Idag sken solen! För första gången på väldigt länge
Idag räknade jag matte i två timmar
Idag åt jag hamburgare med pommes, jag åt upp hela portionen
Idag gick jag hem klockan ett
Idag värmde min rosa luddgosegrej min hals
Idag ville jag inte plugga så mycket, så jag gick en skogspromenad
Idag gick jag under min promenad till BEA och köpte ekologiska bananer, naturgodis och müsli
Idag gick jag hem och lekte med skogsbilder på datorn och lekte att skogen var jättefärgglad =)
Idag ska jag ha en mysig hemmakväll med mig själv

Den här dagen var en bra höstdag, inte en deppdag

PEACE<3

orka


Orkar inte inte orka!
Vädret är egentligen helt underbart.
Det är så monligt och fuktigt att det är gult nästan.
Regnar det eller kommer det bara icke-regn nerifrån? Ibland undrar man.

Jag vill orka med hösten! Den är så mysig...
varför är jag inte så glad?
Jag längtar.
Jag vill inte alltid vara ensam i regnet och dricka varm choklad och gå ruggiga promenader och bli blöt bara av luften själv.
Jag vill ha älskling med mig. Kylan är mysig för att man kan värma sig. Regnet är mysigt för att man kan bli torr igen.

Jag saknar dig. Jag älskar dig.

Jag vill dela den fina hösten med dig!

Men egentligen kommer jag aldrig att inte orka. Det kommer bara vara lite tråkigare att göra det själv.

PEACE<3

Höst


Nu har jag accepterat att det är höst, och plötsligt känns allt jättemysig hela tiden ojoj!
Det regnar, gud vad mysigt!
Det är 12 grader kallt, vad bra, då får jag använda min rosa halsduk och nya gosemössa, ÄNTLIGEN!
Tänk vad bra att man kan omvända sig själv så enkelt =)

...vad var det jag skulle skriva?
Typ ingenting. Skulle bara fördröja den lediga tiden innan jag ska dyka tio upphöjt i tre meter ner under mattebokens yta igen! Gud vad mysigt...

=)
PEACE<3

"Var god vänta tills chokladen kallnar"

Det här kan bli mitt kortaste inlägg hittills, jag vet inte än.
Det hände sig idag att jag träffade Viktoria och vi skulle fika, för mina ben var trötta efter att ha sprungit 2 km... jag ska förbättra mig!
Hur som helst gick vi till lilla söder-café-läderfotölj-latte-myys-kafeet på Götgatan.  Jag  tänkte satsa stort och köpa choklad för 30 kr! Så sugen var jag på det. Jag stack in kortet i chip-läsaren.
"Vänta på belopp"
Okej, för jag väntade ju ändå på min choklad. Sen fick jag slå min lilla kod.
"Var god vänta"
Sen slocknade den.
"Var god vänta"
Jag fick min choklad.
"Kontroll pågår"
I cirka två minuter! USCH säger jag bara.
Viktorias kladdkaka kostade för övrigt 38 kr, men var i alla fall kladdig!!
Jaa, jag vet inte om jag ska kalla mig lite snål.
Mycket snål kanske är en klockrenare beskrivning =)

Det här blev ju inte så kort. Jaja. Ta hand om er kära människor!

PEACE<3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0